”Oddsen har fel om Halland – men rätt om Hägersten”

Lag för lag

4. Hägersten Warbirds

Låt oss börja med det uppenbara.

Oddset 12.00 är brutalt.

Men inte orimligt.

Ted är fortfarande en av turneringens mest karismatiska ledare. Problemet är att Midsommarpokalen inte avgörs genom karisma utan genom att få klot att hamna nära lillen.

Och i år spelas turneringen på gräs.

All tillgänglig statistik visar att Ted på gräs är en betydligt svagare spelare än på grus. Det handlar inte om små marginaler utan om ett tydligt prestationsfall.

Dessutom finns det ett matematiskt problem.

När en spelare börjar tala om intuition, energier och post-tekniska ledarskapsfaser brukar det statistiskt sett sammanfalla med att tekniken inte längre räcker till.

Jag ser Hägersten som en möjlig skräll.

Men bara om Ted lyckas motbevisa ungefär tio års underlagsdata.

3. Södermalms Polo & Petanqueklubb

Ingen klubb går in i turneringen med större frågetecken.

Rapporterna om interna konflikter är omfattande.

När ett lag ägnar tre timmar åt att diskutera om offensiv petanque är förenligt med lagets själ uppstår naturligtvis frågor kring fokus.

Samtidigt ska man inte underskatta värvningen av Mikael Hedman.

Det här är sannolikt turneringens starkaste kaptensrekrytering.

Hedman är inte bara erfaren.

Han är stabilitet personifierad.

I ett lag som riskerar att överanalysera varje situation kan hans lugn få enorm effekt.

Min modell visar faktiskt att Södermalm har turneringens högsta taktiska takhöjd.

Men också den högsta kollapsrisken efter Hägersten.

2. Rågsveds Petanqueallians

Här skiljer jag mig från marknaden.

Baba Ijebu gör Rågsved till en av favoriterna.

Jag är inte lika övertygad.

Harry Olsson framstår som en mycket stark kaptensfigur. Intervjun i Le Monde vittnar om disciplin, ödmjukhet och tydlighet.

Problemet är snarare att laget ibland saknar spets.

Rågsved kommer nästan aldrig göra en dålig turnering.

Men jag är osäker på om de har tillräckligt mycket elitnivå för att vinna hela pokalen.

I min modell kommer de tvåa oftare än etta.

Det är ett gott betyg.

Men också en begränsning.

1. Det Kongelige Petanquefelleskab Halland

Jag tror marknaden underskattar Halland.

Christian Hedman är exakt den typ av kapten som brukar vinna korta turneringar.

Lugn.

Strukturerad.

Fullständigt ointresserad av symbolfrågor.

Dessutom är Halland det enda laget som inte verkar bära på någon större intern konflikt.

Södermalm har sina fraktioner.

Hägersten har sitt underlag.

Rågsved har sina förväntningar.

Halland har bara ett uppdrag.

Att vinna.

När tusentals supportrar samlas i Falkenberg för en kaptenspresentation är det lätt att avfärda det som romantik.

Som matematiker gör jag tvärtom.

Starka organisationer tenderar att skapa starka resultat.

Halland har den tydligaste organisationen av samtliga lag.

Match för match

Omgång 1

Omgång 2

Omgång 3

Torbjörns sluttabell

Procentchans att vinna pokalen

Slutsats

Om jag måste sätta mina egna pengar hos Baba Ijebu gör jag något ovanligt.

Jag spelar Halland.

Inte för att de är det mest spektakulära laget.

Utan för att de är det enda laget som verkar ha kommit till turneringen för att spela petanque istället för att genomleva en personlig utvecklingsresa.