Hundarna, Freddy och den strategiska ömheten

Det finns människor som älskar hundar.

Sedan finns det människor som älskar hundar så mycket att man börjar misstänka att hundarna tjänar ett annat syfte.

Jag har på senare tid med stigande intresse följt Freddys offentliga förvandling från petanquespelare till någon sorts ambulerande kennelromantiker. Bilder på glada hundar. Berättelser om promenader. Resonemang om lojalitet, vänskap och hur man egentligen lär sig mer av en hund än av en tränare.

Det är rörande. Kanske för rörande.

Ty samtidigt närmar sig Midsommarpokalen. Förväntningarna är höga. Frågorna många. Har Freddy tränat? Är formen där? Har han kvar det där precisa lägget som en gång fick motståndare att se upp mot himlen och fråga sig om fysikens lagar fortfarande gäller?

På dessa frågor får vi inga svar. Istället får vi hundar.

Jag vill därför väcka en försiktig hypotes: Tänk om kärleken till hundar inte bara är genuin, utan också strategisk?

Tänk om Freddy genom sin mjuka framtoning försöker skapa en berättelse där resultatet inte längre är det viktiga. Där han inte längre är den hårdföre tävlingsmänniskan utan en livsnjutare som råkar spela lite petanque mellan hundpromenaderna.

Det vore ett mästerligt drag.

För ingen kan bli besviken på någon som just berättat att den största segern är att få komma hem till en glad hund.

Och om han sedan vinner? Då framstår han som ödmjuk. Om han förlorar? Då kan han säga att han ändå hade en fin dag med hundarna.

Det är ett retoriskt skyddsnät av högsta klass.

Jag säger inte att Freddy spelar ett spel.

Jag säger bara att det är anmärkningsvärt hur ofta hundarna dyker upp just nu. Att kärleken till fyrbenta vänner sammanfaller exakt med den period då frågor om träningsdos, formkurva och tävlingsskärpa blivit allt mer påträngande.

Kanske är jag cynisk. Kanske är Freddy helt enkelt en man som funnit lugnet i livet.

Men kanske – och detta är den obekväma frågan – är hundarna årets mest vältränade lagkamrater. De skäller inte, de ställer inga frågor och de tar effektivt fokus från allt det där andra.

Midsommarpokalen kommer ge oss svaret.

Om Freddy lyfter pokalen kommer jag med glädje erkänna att jag haft fel.

Men om han åker ut tidigt och inom en timme publicerar en bild på en golden retriever med texten “Det viktigaste är ändå kärleken”, då hoppas jag att ingen säger att ingen såg det komma.