”Mediokra människor organiserar turneringar. Visionärer bygger civilisationer.”
En intervju med Torstensson inför Midsommarspokalen 2026
Det är svårt att avgöra om Torstensson driver med världen eller om världen helt enkelt inte hunnit förstå honom ännu.
När han kliver in i hotellobbyn är det med samma energi som en statsman på väg till ett toppmöte. Dubbelknäppt linnekavaj. Två telefoner. Ett block fullt av anteckningar skrivna med närmast matematisk precision.
För vissa är han bara turneringschef för Midsommarspokalen.
För andra är han petanquens svar på Don King.
Själv föredrar han termen ”arkitekt”.
– Sportevenemang på den här nivån handlar inte längre om logistik, säger han och beställer espresso utan att titta i menyn.
– Det handlar om civilisationsbyggande.
Årets Midsommarspokal är redan den mest omtalade upplagan i turneringens historia. Det nya lagformatet, klubbstrukturen och kaptenssystemet har skapat en dramatik som många menar förändrat sporten i grunden.
Och i centrum står Torstensson.
– Jag har länge ansett att petanquen lidit av ett organisatoriskt underskott. För mycket slump. För lite identitet. Det människor vill ha är narrativ. Tribalism. Symbolik. Det är därför nationer fungerar. Det är därför fotboll fungerar. Och nu fungerar det även här.
Han lutar sig fram.
– När människor säger att detta ”bara är en turnering”, då avslöjar de egentligen sina egna begränsningar.
Arbetskapaciteten
Torstenssons arbetskapacitet är ökänd inom organisationen. Medarbetare berättar om möten klockan 03:40, om regeländringar skickade mitt i natten och om voice notes längre än universitetsföreläsningar.
Arbetar han någonsin inte?
Han skrattar kort.
– Nej.
Sedan fortsätter han nästan professoralt.
– Kreativitet är inte inspiration. Kreativitet är disciplin över tid. Jag tror människor romantiserar skapandeprocessen för att slippa det monotona arbetet. Själv arbetar jag konstant. Även när jag sover bearbetar hjärnan strukturer, konfliktytor och förbättringsmöjligheter.
Hur ser din kreativa process ut?
– Den börjar alltid sociologiskt. Jag frågar mig själv: ”Hur skapar man maximal emotionell investering hos deltagarna?” Därifrån bygger jag dramaturgin. Format. Lag. Symboler. Konflikter. Till och med väder påverkar upplevelsen.
Han tar en paus.
– De bästa turneringarna är egentligen emotionella operor med poängtavlor.
Resultaten
Att Torstensson har höga tankar om sitt eget arbete råder det ingen tvekan om. Men det är också svårt att ignorera resultaten.
Årets upplaga har redan genererat fler interna diskussioner, fler allianser och fler konflikter än någon tidigare turnering – långt innan första klotet kastats.
– Det är exakt det jag vill åt. När människor börjar tänka på turneringen under arbetstid… då vet jag att jag lyckats.
Macron
På senare tid har Torstensson också omgärdats av allt märkligare rykten. Ett av dem handlar om hans relation till Frankrikes president Emmanuel Macron.
Torstensson suckar lätt.
– Emmanuel är en mycket intelligent man. Vi har sporadisk kontakt. Han ringer mig ibland för att diskutera ledarskap, strategisk kommunikation och europeisk identitet.
Hur ofta är ”ibland”?
– Oftare under geopolitiskt instabila perioder.
Du menar allvar?
– Självklart.
Han dricker kaffe.
– Frankrike förstår värdet av kulturell prestige. Det gör inte alla länder.
Billie Eilish
Och så var det det andra ryktet.
Billie Eilish.
Under våren har spekulationer cirkulerat kring en påstådd romans mellan världsstjärnan och turneringschefen – något Torstensson avfärdar direkt.
– Det där är planterat av hennes PR-team.
Varför skulle de göra det?
– För att associeras med Midsommarspokalen 2026 har ett enormt kulturellt värde bland yngre målgrupper.
Han rycker på axlarna.
– Jag klandrar dem inte. Det är strategiskt rationellt.
Du har alltså ingen relation med Billie Eilish?
– Jag har professionella relationer med många människor. Mer än så tänker jag inte kommentera.
Årets turnering
Det är först när samtalet kommer in på årets turnering som Torstensson verkligen vaknar till liv.
Han beskriver lagformatet som ”det största strukturella paradigmskiftet i nordisk petanque sedan industrialismen”.
– Tidigare spelade människor för sig själva. Nu spelar de för färger, symboler och historia. Det förändrar allt. Pressen blir större. Sveken blir djupare. Hjältarna blir odödliga.
Han slår ut med händerna.
– Jag har i princip infört geopolitik i boulesporten.
Varför blir årets upplaga den bästa någonsin?
– Därför att människan i grunden inte längtar efter perfektion. Hon längtar efter mening. Och mening uppstår i kollektiv konflikt.
Han ler.
– Dessutom har vi förbättrat kioskutbudet markant.
Ett fritt Halland
Mot slutet av intervjun blir Torstensson oväntat allvarlig. När frågan kommer om vad han själv önskar sig just nu dröjer svaret några sekunder.
– Ett fritt självständigt Halland.
Sedan utvecklar han resonemanget med samma analytiska ton som tidigare.
– Halland är kulturellt underskattat och historiskt missförstått. Regionen har maritim disciplin, jordbruksförankring och en psykologisk robusthet som saknas i många moderna samhällen.
Han nickar eftertänksamt.
– Jag säger inte att världen är redo ännu. Jag säger bara att idéer har en tendens att mogna snabbare än institutioner.
Utanför hotellfönstret börjar regnet falla över staden. Torstensson tittar ner på telefonen där nya meddelanden redan blinkar fram.
Midsommarspokalen väntar.
Och enligt honom själv finns det fortfarande civilisationer kvar att bygga.