”Jag trodde inte att det skulle svida så här mycket”
En intervju med Freddy inför Midsommarpokalen 2026
Han sitter lutad bakåt i en ranglig trästol med en burk Eybro framför sig. Ingen musik. Ingen telefon. Bara vinden från den halvöppna altandörren och ett svagt skall från en hund längre bort på gatan.
Freddy ser smalare ut i år. Inte svagare – snarare mer koncentrerad. Som någon som redan har lämnat festen innan den börjat.
När frågan om kaptensrollen kommer upp dröjer svaret.
– Jag trodde inte att det skulle svida så här mycket, säger han till slut.
Under vintern var många övertygade om att Freddy skulle få en styrning i något av de fyra lagen efter fjolårets triumf. Han och Ted bar sig själva genom en kaotiskt turnering som redan beskrivs som en klassiker i turnerings historia.
Men klubbarna valde en annan väg.
Ett av valen föll istället på hans fjolårskompanjon Ted.
– Jag hade nog förberett mig mentalt på att få frågan. Och när den aldrig kom… ja, då fick man ju syna sig själv lite. Varför betyder det här så mycket? Är det stolthet? Bekräftelse? Eller bara rädsla för att tiden håller på att springa ifrån en?
Han ler snett.
– Antagligen allt samtidigt.
Om Ted
Relationen till Ted är fortfarande svår att definiera. De vann tillsammans förra året, men bakom framgången fanns en ständig dragkamp.
– Ted är… speciell. Han kan vara den mest inspirerande människan i världen ena dagen och fullständigt omöjlig nästa. Vi fungerar nästan som två olika religioner. Han går på känsla och kaos. Jag vill förstå varför saker händer.
Har ni kontakt idag?
– Ja. Men inte på det där självklara sättet längre. Det finns mycket respekt, absolut. Men också mycket outtalat. Jag tror vi båda vet att vi kanske aldrig kommer spela så bra ihop igen som vi gjorde förra sommaren.
Om Big Mike
När samtalet glider över till Mikael Hedman förändras tonen direkt.
– Big Mike är den mest kompletta människan vi har i den här sporten. Folk pratar om hans kyla under press, men det imponerande är egentligen hans consistency. Han behöver aldrig bevisa något för någon. Sådana människor är farliga i tävlingar.
Freddy nickar långsamt.
– Och ärligt talat? Om jag själv inte skulle få en bindel… då känns det rätt att han fick den.
Den sista pokalen?
Det ryktas samtidigt att årets pokal kan bli Freddys sista.
Han tittar ut genom fönstret innan han svarar.
– Jag vet inte om kroppen vill längre. Eller kanske huvudet. Det finns något sorgligt i att märka att man börjar tänka mer på återhämtning än på seger.
Så du funderar på att lägga kloten på hyllan?
– Ja. På riktigt den här gången. Jag vill inte bli en sådan som bara fortsätter för att folk förväntar sig det. Det måste finnas eld kvar.
Finmotorik och zen
Samtidigt har Freddy valt en minst sagt ovanlig uppladdning inför årets turnering. Medan andra spelare tränar precision och kastteknik har han nästan helt lämnat den traditionella träningen.
Istället talar han om ”finmotorik”.
– Folk skrattar åt det där, men petanque handlar om millimetrar. Jag sitter flera timmar om dagen och arbetar med händerna. Små rörelser. Balans. Kontroll.
Vad innebär det konkret?
– Jag bygger små träfigurer ibland. Knyter fiskelinor. Målar detaljer med extremt tunna penslar. Och så arbetar jag mycket med händerna i stillhet. Inga telefoner. Inga ljud. Bara repetition.
Det låter nästan meditativt.
– Ja, och det är väl där zen-buddismen kommer in.
Under våren har Freddy fördjupat sig i zenfilosofi och periodvis levt nästan asketiskt.
– Jag blev trött på att hela tiden jaga prestation. Zen handlar mycket om att sluta kämpa emot verkligheten. Jag tror jag behövde höra det.
Har det gjort dig till en bättre spelare?
– Kanske inte bättre. Men lugnare.
Han skrattar.
– Eller ja… lugnare mellan katastroferna åtminstone.
Hundarna
En sak får honom däremot att mjukna direkt: hundar.
När en golden retriever passerar utanför avbryter han sig mitt i en mening för att följa den med blicken.
– Hundar är de enda varelser jag aldrig blivit besviken på.
Har du alltid varit så förtjust i hundar?
– Ja. Hundar vill inte ha status. De bryr sig inte om kaptensbindlar eller pokaler. De vill bara vara nära någon de tycker om. Det är en ganska avancerad filosofi egentligen.
Avslutningsvis
Inför Midsommarpokalen 2026 är Freddy svårare att läsa än någonsin tidigare. Ena stunden låter han som en man på väg bort från sporten. Nästa stund som någon som fortfarande bär på ett sista mästerverk.
När intervjun avslutas sitter han kvar länge vid bordet.
– Folk tror att stora turneringar handlar om att vinna, säger han lågt.
– Men ibland handlar de bara om att förstå vem man är när allting runt omkring börjar förändras.