DEBATT: Ted, det är dags att lugna ned sig
Av Mats Svegfors
Det finns tillfällen då en människa bör känna stolthet över sina prestationer. Det gäller i arbetslivet, i föreningslivet och naturligtvis också inom idrotten. Men det finns också tillfällen då man bör stanna upp och fråga sig vad man egentligen håller på med.
Jag läser med viss förundran den omfattande rapport som Ted har valt att offentliggöra om sin tarmhälsa. Inte för att det medicinska innehållet i sig är särskilt upprörande. Tvärtom framstår rapporten som ett närmast kärleksfullt dokument över en välfungerande matsmältning. Problemet är något annat.
Under senare år har en kultur vuxit fram kring vissa delar av petanquesporten där varje vardaglig företeelse förvandlas till en arena för styrkedemonstrationer, tävlan och uppblåst självhävdelse. Det som borde vara en lekfull gemenskap riskerar att bli en uppvisning i vem som kan slå sig hårdast för bröstet. När en medicinsk rapport om avföringskonsistens presenteras som om den vore ett olympiskt guldmedaljresultat finns det skäl att fundera över vart utvecklingen är på väg.
Särskilt bekymrad blir jag över den machokultur som under lång tid omgärdat delar av Hägerstens verksamhet. Tonläget är ständigt uppskruvat. Språket präglas av aggressivitet. Allt ska handla om dominans, hårdhet och förakt för svaghet. Det är inte bara tröttsamt. Det är också ansvarslöst.
För det finns barn och ungdomar som ser upp till dessa spelare. Det finns unga människor som följer klubben, som bär dess färger och som lär sig vad vuxna förebilder anser vara eftersträvansvärt. Vad är det egentligen man lär dem? Att en människa ska definieras av sin hårdhet? Att varje samtal måste vinnas? Att normal kroppsfunktion ska användas som ett slags maskulint triumfkort?
Idrottsrörelsen har historiskt haft en långt viktigare uppgift än så. Den har lärt generationer av barn samarbete, disciplin, respekt och ödmjukhet. Den har varit en motkraft mot just den sortens överdriven machokultur som nu tycks breda ut sig. Därför vill jag rikta en enkel uppmaning till Ted.
Njut gärna av din uppenbarligen välfungerande mage. Var tacksam över god hälsa. Det finns inget fel i det. Men försök också att återvända till det som egentligen borde stå i centrum. Kloten. Spelet. Gemenskapen. Och framför allt det ansvar som följer med att vara en person som andra människor ser upp till.
Det är inte styrka att ständigt skrika högst. Ibland är den största styrkan att tala lite mindre om sig själv.